Publicerat i Utan Gräns nr 4. 1989
av Agneta Benthorn



Halloween & Druiderna

I de anglosaxiska länderna kan man den 31 oktober få uppleva kusliga skepnader som springer omkring lysande, illagrinande ansikten i fönster och trädgårdar. Men det är inte så farligt som det ser ut, för det är bara utklädda människor som firar ”Halloween”, eller Alla Helgons afton som högtiden kallas på Svenska. Det är en vanlig företeelse bland de engelsktalande folken, att man urholkar pumpor, skär ut ögon, näsa, mun och sätter ett ljus inuti, men vad ska då detta vara bra för och varifrån kommer den makabra seden?



Den äkta Alla Helgons afton infaller den 31 oktober. I de anglosaxiska länderna kallas den för Halloween eller Samains afton och anses inleda vintern. Solens krafter avtar och med mörkrets tilltagande trodde man att ondskefulla andar for fram över jorden och att stora faror lurade. Det är för att skrämma bort dessa, som man klär ut sig och ställer fram lysande pumpor.



Naturligtvis är man betydligt bättre upplyst idag och seden är bara en kvarleva från den tiden, då man på allvar fruktade häxkonster och mörkrets makter.


Vid den tiden fanns ”druiderna” på de brittiska öarna och en av deras uppgifter var just att blidka de dödas andar och skydda befolkningen från deras mystiska och farliga förehavande.



Vilka var druiderna?



Druiderna var ett gammalt keltiskt prästerskap, som fanns i Frankrike och Storbritannien redan före romarnas invasion på 200-talet f. Kr. Det är mycket tack vare den romerska kejsaren Julius Caesars skrifter, som man alls känner till någonting om dessa äldsta druider. Men i de romerska källorna, finns det också fakta om dem, som det råder mycket delade meningar om. Det antyds bl.a. att de skulle ha förrättat människooffer, vilket speciellt moderna druidanhängare förnekar.



Druiderna lär nämligen ha varit motståndare till våld, vilket inte precis passar ihop med blodsoffer.



Ön Mona (Anglesey) var druidernas huvudsäte fram till år 59 e.Kr. och eken som stod för kraft och styrka var deras symbol. De utförde också ofta sina ceremonier i undangömda ekdungar eller i avlägsna grottor. Fastän druiderna levde ett tillbakadraget liv, var ändå deras status så hög, att många traktade efter att få bli medlemmar och byta ut sina världsliga kläder mot den vita kåpan.



Mysterier bara för de invigda



För att kunna bli druid, måste man vara av det manliga könet och av god härstamning. Kvinnor kunde bli ”heliggjorda”, men de fick inte bli medlemmar av orden på samma sätt som männen.



Druiderna mystiska undervisning omfattade hela dåtidens vetande, både beträffande världsliga och gudomliga ting. Man fick lära sig teologi, matematik, fysik, filosofi, astronomi, astrologi, läkekonst och även politisk förhandlingsteknik med främmande folk. På grund av sitt breda vetande, fick druiderna ofta tjänstgöra som domare i tvistefrågor.



All undervisning skedde muntligt för att kunskaperna skulle skyddas från missbruk och kunna bevaras rena och oförfalskade. I världsliga angelägenheter, då det behövde antecknas, utnyttjade man ett slags runskrift.



Störst vikt lade druiderna vid kunskap och forskning om själen, världen och det gudomliga. Man ansåg att själen var odödlig och att den efter döden tog plats i en ny kropp och återföddes till ett nytt liv. Utövande av det goda var en huvudplikt och man trodde på en evig, allsmäktig gud, som styrde människornas öde. Honom dyrkade.



Alla goda ting är tre.



Talet tre ingick ofta i olika sammanhang i druidernas mysterier. Bland annat ansåg man att det fanns tre vishetsvägar, nämligen vishet i förhållande till gudomen, vishet i förhållande till medmänniskorna och vishet i förhållande till sig själv. Det fanns också tre slags kunskap som alstrade vishet: Kunskapen om Gud, kunskapen om människohjärtat och kunskapen om det egna hjärtat.



Som druid skulle man visa lydnad mot Guds bud, verka för mänsklighetens väl och själv ha den rätta styrkan att kunna tåla livets prövningar. Även inom själva druidorden fanns det en trefaldig uppdelning. Prästerna skötte deras offentliga gudstjänster, profeterna förutsade framtiden och barderna var deras heliga sångare.



Vart tog druiderna vägen?



Så småningom försvann benämningen ”druiderna”, men druiderna själva fanns kvar som professorer i en slags akademi, som bildades i de städer, som tidigare varit deras heligaste orter. Men i och med att kristendomen fick ett allt starkare fotfäste, fick också dessa lärdomssäten ge vika.



England var det land där druidväsendet längst fanns kvar i sitt ursprungliga skick, men efter hand gick det över i bardväsendet och barderna var redan under 500-talet e.Kr. ett stånd med status och dess konst gav andlig näring åt folket.



Ända upp på 1200-talet levde druidernas hemliga läror genom dessa kvar, speciellt i Wales och på Irland. Druidismen försvann aldrig helt ens efter kristendomens införande, men så småningom förföll hela bardväsendet och urartade till kringvandrande sångare och musikanter.



Ännu lever druiderna



Druidernas betydelse har växlat betydligt genom tiderna. Under de första århundradena efter Kristi födelse, jämställde man dem ofta med t.ex. Indiens yogier och andra visa filosofer. Under medeltiden var de så gott som bortglömda, men under renässansen steg åter intresset för dem.



Ännu idag finns det druider kvar. Man brukar anse att den moderna druidorden skapades av William Stukeley på 1700-talet. Sanningen och människokärleken ingår som en viktig del i deras agerande och man idkar välgörenhet mot sjuka och nödlidande.



Intresset för druiderna har stigit mycket bara under de allra senaste decennierna, men den gamla läran har under tidernas lopp blivit uppblandade med bl.a. inslag från teosofer, Golden Dawn och Rosenkreuzare.



I England håller druiderna sina ceremonier vid den gamla megalitiska konstruktionen Stonehenge, vilken har ett mycket omstritt ursprung. På 1600-talet trodde man till och med att den byggts av druiderna i forntiden.



Den engelska druidorden delades 1964 upp i de båda grupperna Tre Druid Order och The Order of Bards, Ovates and Druids. Antalet medlemmar stiger raskt och båda grupperna är mycket aktiva. Även här i Norden finns det druider.



De gamla mystiska druiderna lever alltså fortfarande kvar i två former; dels i sin organiserade form, dels i form av de mera folkliga kvarlevorna på Alla Helgons afton.