Publicerat i Utan Gräns nr 3. 1996
Av Carl Johan Calleman

Den 6 juni anordnade föreningen GAIA 2012 en meditation i Vitabergsparken, Stockholm. Syftet är att den ska vara en årlig manifestation för att hylla en gammal MAYA- profetia.

VENUSPASSAGEN och Sveriges nationaldag.

Enligt en gammal Mayaprofetia kommer den nya världen av medvetande att födas under Venus-passagen den 6 juni år 2012. Venus-passager är mycket ovanliga astronomiska tilldragelser som sker parvis ungefär varje århundrade, då vår systerplanet korsar solskivan. De kommande passagerna den 8 juni 2004 och 6 juni, 2012 kommer att vara sju timmar långa vardera.

Vi tror att dessa Venus-passager är de Kosmiska Speglar vars ankomst har profeterats i många andliga traditioner, där den första av dem är en generalrepetition och den andra markerar ankomsten av en tidsålder av fred och harmoni.

Med början förra året, 1995, förenades ett tusental människor i Sverige, delvis via telenätet, och grupper i Tyskland, England och Spanien i meditation den 6 juni, i syfte att göra detta till en årlig manifestation av enhet på vår planet, Moder Jord, och med varandra oberoende av ras, kön, religion eller nationalitet. Ett underfundigt Kosmos har placerat denna dag på Sveriges nationaldag.

Detta förenande är en strävan att skapa harmoniserande massmeditationer vilka syftar till att redan idag förverkliga den nya världen av medvetande som kommer att te sig när den reflekteras i de Kosmiska Speglarna. Den ska förena oss i samklang med varandra – i en manifestation som tjänar till att visa mänsklighetens andliga enhet och dess omtanke om världen och vår gemensamma framtid. Manifestationen av en sådan andlig enhet är nyckeln till skapandet av den sjätte världen av medvetande.

Eftersom en gammal Maya-profetia säger att den nya världen av medvetande skall inledas med Venus-passagen den 6 juni 2012, kan det vara värt att ta en titt på bakgrunden till detta och beskriva vad en Venus-passage är för något och varför vår syster-planet spelade en så stor roll för det forna Maya-folket. Två av de fyra handskrifter som man har återfunnit från Maya-folket handlar om planeten Venus rörelse kring solen! De hade bestämt perioden för en så kallad synodisk revolution för Venus, d.v.s. tiden mellan två konjunktioner mellan Venus och solen, med tre decimalers noggrannhet. Under våren har vi ju kunnat se Venus lysa starkt på kvällshimlen och de flesta tycker nog att det är en mycket vacker planet. Ingenting på stjärnhimlen lyser så starkt och när kometen kom så kunde man samtidigt se en mycket kraftfull triangel bildas av Venus, månen och plejaderna. Den 11 juni i år övergår så Venus från att vara kvällsstjärna till att bli morgonstjärna.

Det är ju lätt att räkna dagarna mellan två sådana övergångar och komma fram till 584 dagar. Men hur kunde Maya astronomer komma fram till 583,92 dagar utan optiska hjälpmedel? Och framför allt varför var det så viktigt för dem? Det finns ju så mycket annat man kan göra.

Ur skapelseperspektivet är Venus jordens systerplanet, vilket Maya förstod, men vi tycks ha glömt bort. De bägge planeternas rörelser är kopplade till varandra. Man skulle faktiskt kunna uttrycka det som att Venus är designad för att vara en Kosmisk Spegel för jorden och det är på så vis vi kan förstå den dramatiska betydelsen av de Venus-passager (d.v.s. konjunktioner då Venus under sju timmar passerar över solskivan) som är på väg åren 2004/2012, och det intresse som Maya ägnade Venus. De föregående Venus- passagerna 1761/69 och 1874/82 var heller inte oviktiga. Först och främst kan man lägga märke till hur dessa infaller i den första, den skapelsecykel som började 1755 och har skapat planeten som ram för det mänskliga medvetandet. Dessa tal: Ett, Sju och Tretton är ju heliga i många andliga traditioner och detta är i sig en märklig ”slump”: Venus-passagerna har kommit i fas med skapelsecyklerna!

Dessutom vid Venus-passagerna 1761/69, ville man använda dessa för att bestämma avståndet till solen: 151 observatörer utspridda över hela världen, bland annat gjorde Captain Cook, som då var på Tahiti, observationer med detta syfte. Som ett tecken på att ett planetärt medvetande då hade börjat utvecklas kan man konstatera att detta var världens första internationella vetenskapliga samarbetsprojekt! Det är tveksamt om jordens nationer någonsin tidigare hade samarbetat för att vinna kunskap eller med något annat högre syfte. Det vore intressant att få någon synpunkt på detta, d.v.s. om någon kan komma på något tidigare tillfälle då man oegennyttigt samarbetat över nationsgränserna. Hur som helst kunde vi här i praktiken se att kosmiska fenomen kan förena människor och när vi gemensamt riktar oss ut mot Kosmos så kan vi här på jorden bli medvetna om att vi kan samarbeta och leva i samklang.

Nu kommer Venus-passagerna 2004/2012 att avsluta samma skapelsecykel som inleddes med detta globala samarbetsprojekt och det finns anledning att tro att dessa blir betydelsefulla, antagligen mer än vad vi kan fatta idag.

Vad är det då som gör Venus till vår systerplanet, förutom att de två är nästan lika stora och hur kan man säga att Venus är skapad som en Kosmisk Spegel för oss? För att förstå detta ska man först lägga märke till att planeten Venus roterar kring sin egen axel i motsatt riktning jämfört med alla andra planeter, inklusive jorden, och att den roterar mycket långsamt, på 243 dagar jämfört med 24 timmar för jorden.

Innebörden av denna speciella rotationstid är att Venus faktiskt alltid vid konjunktioner (inklusive passager) vänder samma sida mot jorden. Venus roterar ett varv kring sin axel på 243,01 dagar och om den alltid skulle visa exakt samma ansikte mot oss vid passager skulle den rotera på 243,16 dagar. Förskjutningen är alltså minimal. Detta är en ren ”slump” och sägs inte kunna förklaras som en gravitationseffekt, men de bägge planeternas rörelser är alltså tydligen beroende av varandra, och de är kopplade på ett sådant sätt att Venus vid varje passage visar samma ansikte mot jorden!

Hur gjorde då Maya för att bestämma Venus synodiska omloppstid (liksom månen så genomgår Venus ett antal faser; en synodisk omloppstid är tiden mellan två ”full-Venusar” från oss betraktat) med sådan noggrannhet? Det bästa sätt som man kan förklara detta på är att de använde sig av just en Venus-passage, t.ex. den som inträffade år 659/667 e.kr. för observationer.

Då Venus gör 5 synodiska varv gör jorden 8 varv runt solen minus cirka två dagar. (Det är därför som datumen är förskjutna vid Venus-passagerna 2004/2012, så att de inträffar den 8:e resp 6:e juni) Maya kände jordens egen omloppstid runt solen exakt med tre decimaler, och genom att göra observationer genom svart obsidianglas och mäta tidpunkten på dagen då Venus skär solskivan vid två sådana på varandra följande passager, så kan man exakt beräkna hur många dagar och timmar som fem av Venus synodiska revolutioner motsvarar. Det hela är lätt rent matematiskt, men för detta krävs intuitiva insikter om planeternas rörelser som under de senaste tusen åren varit fördolda. Men för det forna Maya-folket var detta helt enkelt den verklighet de levde, och ganska säkert så insåg man att framtiden behövde den här kunskapen, eftersom den var basen för deras profetior!

En sak till i detta till synes så speciella ämne som ändå hälften av alla bevarade Maya-manuskript handlar om: Venus-passagerna följer två cykler, var och en med en period på 243 år (det är således 243 år mellan Venus-passagerna 1761/1769 och 2004/2012 och 243 år mellan dem 1631/1639 och 1874/1882).

Eftersom Venus rotationstid runt dess axel är 243 dagar, så innebär detta att när jorden har snurrat 243 varv runt solen så har Venus samtidigt roterat 365 varv runt sin egen axel. Med andra ord, mellan två Venus-passager så roterar Venus 365 varv, antalet dagar under ett jordår, runt sin egen axel! Återigen kan man naturligtvis avfärda det hela som en slump. Men om man vill göra det vad ska man då tro? Förklara detta någon! Kanske är det frågan om en sorts numerisk ursynkronicitet som har att göra med att Venus är skapad som jordens spegel, och kanske år 2012, då vårt medvetande har blivit betydligt mer kosmisk, så är det hela bara en självklarhet!

Om vi ser Sverige som jordens tredje öga, dess tallkottskörtel, så kan man inte undgå att undra över det faktum att det inte var förrän 1983, d.v.s. så pass nära inpå Venus-passagerna 2004/2012 som den 6 juni gjordes till Sveriges nationaldag. Kanske var det inte meningen att vi skulle ha en dag med nationell yra som norrmän, fransmän och amerikaner, utan att vår skulle ligga i träda för att vara betydelsefull för ett högre planetärt eller till och med kosmiskt syfte.

 

Ett märkligt sammanträffande som talar för detta är ju att exakt när Venus befinner sig mitt över solskivan år 2012, kl 3.41 på morgonen, så går solen upp över Stockholm, Sveriges huvudstad. Tallkottskörteln i hjärnan är det organ i hjärnan som ytterst styr de biologiska rytmerna. Då kanske vi här uppe i Norr har ett speciellt ansvar att skapa samklang mellan planeten jordens – och alla dess folks – rytmer.