Vi kan aldrig förena tro och vetande om vi inte förutsätter att det finns en verklighet som består – bakom de absoluta föränderliga som vi lever i. Om vi gör det och tänker oss helheten som ett medvetet bestående vara – som inom sig uttrycker skapelsen – så är problemet löst.



Det säger den ungerskfödde filosofen Stefan Hlatky, vars enhetsteori om tillvarons yttersta orsak och mening kan hjälpa oss in i den nya tidsåldern som allmänt förväntas. Hlatky byter helt enkelt ut vetenskapens tomrumstanke mot teologernas tanke på ett bestående vara. Och – allt är förenat, allt är ett!



MYSTISKA KRAFTER



Människan kan förstå och bli förstådd – befriad från känslan av kluvenhet och sitt dualistiska, motsägelsefulla tänkande. Den moderna fysiken har visat att skapelsen inte är ett verk av bestående delar – utan en vågmekanisk aktivitet:

Att vi lever i en skenverklighet – precis som människan alltid vetat när hon vänt sig inåt och bedrivit meditativ forskning.

Forskarna har förgäves sökt efter skapelsens minsta byggstenar. Det finns inget bestående i skapelsen – allt är vågmekaniskt, tredimensionella bildprojektioner. Det bekräftas genom den moderna fysiken. Med våra sinnens hjälp kan vi bara konstatera, att ytterst råder mystiska krafter, säger Stefan Hlatky. Det är här vi måste tillgripa filosofisk eftertanke. Varifrån härrör krafterna? Vem skapar? Vi kan ju inte se någon orsak.

Hlatky förutsätter alltså skapandet utgår från ett oförändrat bestående vara. För att kunna vara orsak i ordets egentliga mening så måste detta vara ett om sig själv medvetet väsen.



TILLFREDSTÄLLA NÅGOT BEHOV



Här blir namnet Gud aktuellt. Han förutsätter att aktiviteten är meningsfull, d v s att den syftar till att tillfredsställa något behov. Det är vad som kännetecknar den allmängiltiga logiken – den är behovsstyrd. Vad är det han tror? Jo, att Gud som helhet inom sig skapar för att kunna tala till sina delar – oss – för att ge sig tillkänna och tillfredsställa sitt behov av sällskap, av kärlek till oss. ”Gud behöver, Gud vill spegla sig i likasinnade”, som Hlatky uttrycker det.

Själva är vi delar, instängda i Guds kropp liksom cellerna i människans kropp. Men i den positionen har Gud och vi inget som helst utbyte av varandra. Gud vill bli förstådd av oss och det är därför som Gud genom vibrationsfenomen åstadkommer en tredimensionell skenbild, där vi som medvetanden blir projicerade i skapande kroppar för att få rörelsefrihet och perspektiv.



KÄRLEK TILL ALLT



Detta för att vi skall kunna förstå varandra och därigenom också förstå Gud. Gud är medveten om oss och vill att vi ska vara gudsmedvetna, helhetsmedvetna, så att vi uppleva odelad kärlek till hela tillvaron. I skapelsen är vi förenade med Gud liksom rösten är med den som talar. Mellan oss och Gud finns en absolut likhet – vi är samvetande, medvetande – och en absolut olikhet: Bara Gud kan skapa; vi kan blott återverka på skapelsen. Avsikten med skapandet skulle alltså enbart vara gott. Vad är då problemet? Vårt intryck av skapelsen är absolut föränderligt. Därför inriktar vi oss på att förändra, istället för att förstå den som en given ordning. Men ju mer vi försöker att förändra, desto värre röra ställer vi till med – vår inbillade makt förbyts i vanmakt. Vi kan inte ha makt över naturen, eftersom vi själva ingår som delar i den. Vi är alltså inga Gudar och kan heller aldrig utveckla oss till att bli det. Vi kan inte spela roller som vi inte har tilldelats.



DET ÄR EN NATURLAG!



Hlatky nämner den mänskliga egoismen som alla kulturers stora problem. Det är egot, Jag – medvetandet, som vi barn infostras i som han ser som hindret. Vi inbillar oss att vi är unika personligheter, skilda från omvärlden. Därför skapar vi egna ideverkligheter som vi lever i. Så länge vi gör det så kan vi inte, så vill vi inte förstå varandra som likar. Vi fastnar helt enkelt i våra yttre olikheter – i hierarki och påtvingad maktkamp om vems mening som skall råda och hur ordningen skall förändras. Detta tvingar oss till ett ändlöst lagstiftande – som saknar verkan så länge vi lever i tron att vi är ”fria och oberoende”, av hela verkligheten. Lika länge tvingas vi leva med ensamheten, ångest, krig och miljöförstöring. Dialog för ömsesidig förståelse är inte möjlig – varje maktmedvetet ego kämpar för sin existens, fruktar förändringar och försvarar sina begränsningar på alla sätt, från debatt till världskrig.



Hlatkys teori utgår ifrån att den skenverklighet som vi lever i måste vara gemensam. Sanningen är inte relativ – den kan kännas igen av alla. Men för att vi ska kunna förstå varandra med språkets hjälp måste vår språkverklighet vara uderordnad och beskriva den verklighet som vi lever i. Idag är det tvärtom – det är därför som vi har alla dessa olika religioner, filosofier och politiska ideologier. Med en gemensam gudstro med bevarad meningsfråga så behövs inga moral lagar. Då kan vem som helst förstå vad han eller hon har att rätta sig efter.



TVÅ SIDOR



Hlatky tror också, att skapelsen har två sidor – härstädes och insides. När vi dör på ena sidan så föds vi på den andra och omvänt.