Publicerad i Utan Gräns nr 4 1982 Sammandrag av Gert Kaffas föredrag ”Vetande om tro”
”Klart att JAG har rätt – människor” och sanningssökare
Sammandrag av Gert Kaffas föredrag ”Vetande om tro”
Lätt chockerande inledde Gert Kaffa sitt föredrag med att deklarera att han efteråt inte hade lust att försvara sina teorier efter traditionellt diskussionsmönster ”Jag har rätt och du har fel.” Detta med motiveringen: Troligen har vi båda fel från varandras positioner sett – och rätt båda från våra egna!
Det är just denna möjlighet detta föredrag skall handla om!
Därefter läste Gert ur bibeln, Lukas 15 som handlar om liknelsen om den förlorade sonen. Enligt Martinus kosmologi, som Kaffa är en varm men alls inte fanatisk anhängare av, är denna liknelse en symbolisk och pedagogisk skildring av tre olika utvecklingsfaser i vår Gudstro vilka vi alla passerar under vår vandring genom våra inkarnationer.
Dessa stadier representerar a) av den trogne hemmasonen, b) av den förlorade sonen i främmande land och c) av denne när han kommit till besinning och återvänt till sin fader.
För att visualisera sin tes hade Kaffa ritat ett inkarnationsdiagram som han under föredragets gång kompletterade med symboler för utvecklingsfaser och tros – stadier. Och vi citerar ur hans föredrag:
”Det finns vissa skeden som vi alla passerar i livens skolning. Kunskap om typiska beteenden i dess inkarnationszoner och framför allt till dessas förhållande till varandra, ger oss möjlighet att bättre förstå livet och livets problem.
Åhörarna fick sedan ingående stifta bekantskap med Guds trogne hemmason, som bygger vackra tempel och håller många sköna gudstjänster till Herrens ära, men som har lätt för att döma och fördöma alla som inte vill tjäna Gud på exakt samma sätt som han själv.
Vi fick lära känna den förlorade sonen i främmande land, som blivit övermätt på all ceremonityngd gudstro, och som blir gudsförnekare och i stället intresserar sig för politik, idrott, ekonomi eller teknik.
Slutligen blev vi presenterade för den förlorade sonen när denne börjar uppleva sitt liv som innehållslöst och återvänder till sin fader men med helt nya förutsättningar.
En nyandlig sökare, en gudsmedveten människa, men på ett nytt och friare sätt än hemmasonen. Gert Kaffa hävdade sedan att dessa tre typer av ”guds umgänge” finns representerat mer eller mindre i alla religioner.
Som exempel valde han Judendomen, Islam och Kristendomen, och åskådliggjorde med diagrammets och symbolernas hjälp hur heliga krig och total brist på förståelse för andra religioner är typiska för inkarnationszoner som representeras av hemmasonens stadium.
Efterhand som vi inkarnerar vidare upp mot den återvändande f d förlorade sonens levnadszoner ökas förståelsen och nästa – kärleken, och vi är inte längre så benägna att ta till vapen eller tvång för att lösa konflikter.
Detta bygger på det faktum att vi kan förstå och tolerera de zoner vi i tidigare liv har passerat, medan vår möjlighet att förstå det som ännu ligger framför oss är ganska liten.
Eller för att citera ur föredraget: ” Fridsamhet och tolerans erhåller vi inte genom färdigskrivna trosbekännelser, det stadiet får vi inkarnera oss fram till.”
Kaffa påpekar också hur Jesus själv hade uppenbara svårigheter med fariséer och skriftlärda som inte tyckte att han följde lagen eller Guds bud. I samtalet med kvinnan vid Sykars brunn gör han ett uttalande som här fick tolkningen av en profetia om just vår egen tid av nyandliga rörelser och från åldriga altarceremonier befriat sökande efter Gud.
Jesus sade: ”Sannerligen säger jag dig: Dagar skola komma när vi varken skall tillbedja i Jerusalems tempel eller på berget Gerissim, utan vi skall
tillbedja Gud som är ande, i ande och sanning. ”
Sista delen av sitt föredrag försökte Kaffa tillämpa sina teser och sitt demonstrationsmaterial på samarbetet och sammanhållningen inom Spiritualismen.
Han påstod sig inte alls vara överraskad över att svårigheter förekommer, och försökte påvisa att sådana har sin logiska förklaring just i att vi är så oerhört skilda människotyper med så olika förutsättningar att uppleva Gud.
Vi citerar ”Visst söker vi alla som finns här efter sanningen, men vi måste äntligen lära oss att förstå att sanningen med stort S i så fall är en samlande rubrik för en hel mängd sanningar. Låt oss acceptera att vi i stort sett är två olika sorters spiritualister.
Genom att till varje pris sträva efter att enade stå, kommer vi alltid söndrade att falla!! Vi måste ju kunna begripa att vi inte tror på samma sätt genom alla våra liv.
Genom att vi ständigt är stadda i förändring och utveckling, bör vi också kunna inse, att eftersom vi har påbörjat vår människofärd vid vitt skilda tidpunkter, kan vi inte alla just nu befinna oss på samma punkt i vårt långa lopp.”
Föredraget som helhet utmynnade i en uppmaning till förståelse och samarbete mellan det läger inom rörelsen som har sin glädje i altartjänst och seansandakter av traditionellt slag, och de som inte har samma behov av detta, utan mer längtar efter kunskapssökande, föredrag och diskussioner.
Ett samarbete utan ambition att vilja förändra eller manipulera motparten, utan helt byggande på ömsesidig förståelse och respekt.
Slutligen visade Kaffa ett diagram över den andliga situationen i Nordens länder vid detta århundrades början och vid dess slut. Hur de gudstroende hemmasönerna hade dominerat vid seklets början, men hur de gudsmedvetna, nyandliga krafterna är i ständigt ökande antal vid 1900-talets slut.
Kaffa hävdade att spiritualismen om den har förmåga till förnyelse och inte stelnar i gamla former, har stora möjligheter att få stå fadder till mängder av möten mellan ”förlorade söner” och döttrar och deras himmelske fader.
Slutet av detta det märkligaste århundradets i mänsklighetens historia kommer att karaktäriseras just av ett nyandligt sökande efter ett fadershus.
”Det är detta, mina vänner, som är vattumannens tidsålder, det är detta som är the New Age, och det är detta som är det nya sättet att tillbedja Gud, som är ande, i ande och sanning.” sade och slutade Gert Kaffa.
