Vi människor i vår s.k. rationella värld har ambition att med ord kunna fånga och focka in allt i sina fållor. Vår begränsning är att vi nästan inte kan föreställa oss något ordlöst, utan namn. Något abstrakt, bortom den ”verklighet” våra fem sinnen beskriver oss.
Ni kan kalla mig Ambres, sa han för elva år sedan och gav oss därmed ett språkligt handtag att hålla i: Puh, vad skönt. Han har i alla fall ett namn! Var han än kommer ifrån, vart han än går och vem han nu är. Så har han ett rejält namn, på jordiska!
Ambres är en medvetenhet som sedan hösten 1976 förmedlar sig genom Sture Johansson. Sture är det instrument som Ambres använder för att transformera ner sina insikter och livskunskaper. Från sin (för oss) abstrakta nivå hit till vårt plan, där vi begriper med ögon och öron.
Sture är mediet, den kanal som behövs. Ambres använder ingen annan kanal än den, har han själv uttryckligt sagt. Från en trevande och prövande början har Ambres kunnat alltmer förfina samspelet med Stures organism. Idag är det en fullödig funktion av samarbete mellan Ambres och instumentet Sture. Ingenting stör upplevelsen av vad Ambres vill förmedla.
Som andliga mästare i alla tider har försökt att få människor att se: Bortom vår korta vandring i var och ens upplevda liv finns en oändlig rymd av livets tillvaro. Ambres vill öppna våra ögon för en större verklighet.
Före och efter. Vi har alltid funnits och kommer alltid att finnas. D.v.s. inte våra personer här och nu. Inte den namngivna individ, som fått sin subjektiva identitet hoptotad här och nu. Som räcker och ryms i just den här inkarnationen - som i varje annan inkarnation.
Men en högre del av oss själva. Den som överlever kroppens död, den som fanns före den här kroppen skapnad. Den aspekten, i den lever vi evigt.
Tills vidare i våra kroppars kretslopp. Våra gudagnistor ned placerade i geniala mönsters sinnrika avsikter. Hit nedkomna för att ta våra erfarenheter. Inte för att plågas i jämmerdalen, inte heller för att storskrattande surfa på vågtopparna utan just för erfarenheternas, de sammansatta insikternas skull.
Vi är här för att lära de förstålelser vi som bäst behöver enligt vår högre aspekt. Gudagnistan, vårt högre Jag. De som ser vår potential och kapacitet ur det stora perspektivet med överblick över hela raden av inkarnationer.
Fast våra liv kan se snåriga och omotiverade ut?
Det finns en bild som symboliskt antyder skillnaden i synfält per inkarnation och med all – livets helhetsblick: vi sitter i en tågkupé. Ser ut genom fönstret. Vi ser det som fönster gluggen visar. För våra ögon utspelas där ett ganska ryckigt och till synes ologiskt förlopp, bild staplas på bilder, lösryckta ur sitt sammanhang. Det är intrycken ur en – inkarnationsperspektivet.
Sen går vi ut, äntrar upp på taket. Och ser plötsligt sammanhangen – där ett landskap före, se där kommer ett sammanhängande landskap efter. Aha! Det finns en högre logik också i mitt liv. Som jag kan få syn på om jag lyckas höja blicken! Ambres försöker oförtröttligt att öppna ögon som grott igen av gammal vana. Han försöker i alla väder att väcka oss, få oss att inse våra ständigt närvarande möjligheter till personlig förändring, tillväxt och insiktsökning.
Grundpelaren i hans livskunskap är självkännedom. Känn dig själv så ser du hela kosmos. Självkännedom och kärlek. På vilka grusiga vägar gick min slingerbults bana när jag formades till den jag blev, den jag hittills är?
Allt har på förts mig utifrån. Jag har varit ett föremål för omgivningens påverkan. Föräldrar och kollektiv omgivning har efter måttet av sin avsikt och sitt bästa förstånd i all välmening fostrat mig till ungefär en kopia av sig själv.
Det finns ingen synd, det finns ingen skuld säger Ambres ibland. Det skulle i så fall vara den fostran till rädsla, oro, tvivel och svek, som ni vidareför från generation till generation. Det skulle man kunna kalla arvsynd.
Men så länge som ni inte har insikt om att det är så, så länge gör ni det av okunnighet. Det är dags att vakna. Ambres upprepar det gång på gång, år efter år. Inspirerande, uppfordrande, uppmuntrande och kärleksfullt.
Varifrån kommer Ambres? Han är på nivån där man har tillgång till sina samlade inkarnationserfarenheter, kunskap och insikt från hela den gigantiska cykeln. Akashakrönikan (Livets bok) eller vad man vill kalla den vishetsbanken.
Ambres är färdig med sina inkarnationer i kroppslig jordisk form, han har brutit den kedjan. Kommer alltså inte från astralplanet, från de själars plan där det pågår mellanspel, beredelse och förberedelser för nästkommande inkarnation till kropp. När Ambres lånar Sture Johanssons organism gör han övertagandet direkt genom chakrasystemet. Därför kan han gå genom ”instrumentet” med en numera så fullödig kraft och dynamik.
