SHAMANISM

Vad är Shamanism?
Samtal med en kvinna vid namn Margitta.

 

Man kan säga att den är en visionär tradition, en urgammal metod att använda förändrade medvetandetillstånd för att kontakta gudarna och andevärldarna. För att vi ska kunna förstå shamanismens kärna är det viktigt att först titta på de äldsta formerna av religiöst uttryck. På det sättet kan vi få ett sammanhang ur vilket shamanska bruk och föreställningar växt fram. De äldsta påtagliga manifestationerna av människans religiösa medvetenhet hittar vi bland förhistoriska grottfynd i Europa och Centalasien och det finns klara tecken på att människan under den äldre delen av stenåldern hade börjat tänka magiskt.

En forskare vid namn abbé Henri Breuil har med avseende på förhistoriska grottmålningar i Västeuropa har bland annat skrivit att djur avbildas genomstungna av symboliska pilar, och lermodeller (som t ex liknar ett huvudlöst lejon och en björn) är täckta av spjutmärken. Sådana fakta för tankarna till sympatetisk magi.

Man kan också se många havande kvinnor med män som följer efter och det antyder fruktbarhetsmagi. Den medvetna förvrängningen av väsentliga detaljer hos vissa djur tycks tyda på tabuföreställningar och mänskliga figurer iklädda djurmasker får en att tänka på danser eller invigningsritualer bland människorna eller representanter för stenålderns trollkarlar och gudar.

Under den allra äldsta tiden tycks religion, konst och magi ha varit sammanvävda. Trollkarlen var den som var herre över de vilda djuren. Han hade förmågan att kontrollera deras öde med hjälp av magi, han var kunnig i förklädnad och han utövade djuroffer. Genom att härma djuren och basera sina danser på deras rörelser så upplevde han att han skapade ett psykiskt band med dem. På så sätt var stenålderns jägare- trollkarlar en föregångare till den arketypiske shamanen med sina hjälpandar, sina klantotem och sin tro på att han kan transformera sitt medvetande till djurskepnad.

En föregångare inom antropologin, Edward Tylor ( 1832-1917) kallade denna tidiga fas av religiöst och magiskt tänkande för animism efter grekiskans anima som betyder själ. Tylor tycker att det ser ut som om idén om en själ eller ande redan vid denna tid är universell. Den förhistoriska människan trodde uppenbarligen att förutom människorna så hade även djuren och växterna en själ. Dessutom så kunde stenar, vapen, mat och smycken ha sin själ. Genom besättelse kunde så människans själ ta sig in kroppen hos andra människor, djur eller föremål.

Tylor antog att ursprunget till animismen förmodligen återfanns i upplevelser under drömmen- upplevelser som tycks tyda på att människan kan existera oberoende av sin kropp. Än idag hittar man hos olika ursprungsfolk gemensamma ord för "skugga", "ande" och spöke som visar på uppfattningen om människans dubbla existens. På så sätt är shamanismen egentligen animism i praktiken för eftersom naturen är levande med gudar och andar och eftersom alla delar av kosmos upplevs som förbundna med varandra- universum består av ett veritabelt nätverk av energier, former och vibrationer- behövs shamanen som en förmedlare mellan de olika existensplanen.

Dennes uppgift är att stå i kontakt med makterna, han ska bota sjuka, ledsaga de dödas andar till dödsriket etc. Professor Michael Harner säger att shamanen är en psykoterapeut, men även en andlig ledare, siare, helig politiker, sångare och dansare, han är en budbärare mellan dimensioner. Shamanen företar själsresor till underjorden och till övervärlden för att få information om liv och död, det är en utforskning av de ändlösa boningarna i ett fördolt universum där han överskrider tids-och rumsdimensionen.

Vad är en själsresa?

Shamanen har förmågan att färdas i sin andekropp till andra existensplan. Där kan han skaffa hjälpandar, möta döds- eller sjukdomsandar, möta förfäder och förmödrar eller skapargudar och ibland till och med själv delta i själva skapelsens mytiska drama. Det är beroende på sin förmåga att projicera sitt medvetande till andra världar som shamanen kallas "det heligas tekniker". Det är denna egenskap att medvetet röra sig bland andarna och återvända med "helig" information som är det väsentligaste.

Hur uppnår man då detta tillstånd?

Ibland används heliga psykedeliska växter för att genomföra den shamanska resan, i andra fall genom perioder av fasta , sinnesdeprivation eller meditativt fokuserande. Man tar också hjälp av sånger, genom att slå på en trumma eller genom speciella drömmar. Anderesan företas sällan som ett rent nöje. Det finns alltid en klar uppgift, som att motverka sjukdom, att återfinna en förlorad eller plågad själ eller att hjälpa till att återställa balansen mellan de olika nivåerna i kosmos för att på detta sätt minska klyftan mellan andevärlden och samhällsmedlemmarna. Det är i grunden detta som är shamanens uppgift- att färdas till andra världar och använda den uppenbarade kunskapen till att uppnå ett positivt resultat. Shamanen är en förmedlare mellan gudarna och människorna.

Hur blir man shaman?

De får sin kallelse på olika sätt. Det kan vara en fråga om arv från förfäderna eller släktband som gör att personen kan komma i en situation där han kan bli invigd av en etablerad shaman. I andra fall ser det ut som om andarna valt ut personen istället för tvärtom. Dessa är de "stora shamanerna", de som helt spontant, genom drömmar eller visioner blivit kallade att erhålla övernaturlig kraft. De som ärver sin roll har en lägre status.

En intressant iakttagelse kan vara att shamaner som barn ofta visar en nervös läggning och vilja att dra sig undan. Antropologen Ralph Linton skriver att: "Shamanen uppvisar som barn ofta introverta tendenser. När denna läggning börjar visa sig uppmuntras detta av samhället. Den blivande shamanen vandrar ofta iväg och tillbringar lång tid i ensamhet. Han är tämligen antisocial i sitt beteende och drabbas ofta av underliga sjukdomar av ena eller andra slaget."

Mycket har sagts om den uppfattningen att shamanismen är född ur kriser och sjukdom och den har också jämförts med schizofreni. En man vid namn Julian Silverman, som är ledande förespråkare för denna uppfattning, anser att skillnaden mellan schizofrena och shamaner är att shamaner får ett "institutionellt stöd" i sitt tillstånd av mental störning medan det moderna samhället i huvudsak, betraktar schizofreni som en avvikelse.

Ceremonierna och ritualerna är ett yttre utagerande av inre händelser och inte bara ett skådespel. Inom alla religioner, så även shamanismen anser de som utför ritualerna att de står i kontakt med en helig, inre verklighet, fångade i ett mytiskt drama som kan innefatta föreningen med en gud, identifiering med helande krafter eller förkroppsligandet av någon transcendent kraft.

Shamanen får kontakt med dimensioner mycket större än den vardagliga verkligheten. Det handlar om att komma i kontakt med ett mysterium och under en viss tidsperiod tränga in i kosmos. Det är svårt för oss "vanliga" att förstå shamanens egen upplevelse av universum, uttryckt i hans egna termer.

Många antropologer har haft svårt med detta då de saknat insikt i shamanens tänkesätt. Dock försöker man minska klyftan mellan den vetenskapliga antropologin den shamanska direktupplevelsen då många psykologer nu på stort allvar tar fenomen som nära-döden- och ut-ur-kroppen-upplevelser. Helt "vanliga" människor kan faktiskt få upplevelser som ligger nära shamanernas!

En liten titt på shamanismen ur freudianskt perspektiv:

Antropologen Weston La Barre är i likhet med Freud mer intresserad av ursprunget till "tron på andliga väsen", än den individuella fromhetens öde. Han tror att de första gudarna var shamaner som till sin natur var ängsliga, kreativa och ibland psykotiska. La Barre delade också Freuds tankar om att all religion är fast rotad i den tidiga barndomens universella erfarenheter. Shamanens självdramatiserade sökande efter en identitetsvision, som oftast inträffar under puberteten, rymmer även funktionen att bevara ett samhälle i kris.

La Barres slutsats är den att shamanen (som vanligtvis är en transvestit!) på ett abnormt sätt har blivit kvar i den falliska utvecklingsfasen, fortfarande besatt av fantasier om omnipotens. Han är också besvärad av flytande jaggränser och feminiserad i sin attityd till den allsmäktige fadern. Shamanen fyller funktionen som en paranoid fader för skräckslagna och själsligt omogna stammedlemmar åt vilka han handskas med andarna och därmed upprätthåller en viss psykisk balans i gruppen.

Och så ur jungianskt perspektiv:

För det första så framhöll alltid Jung att han trodde på "ting i sig" bortom vår uppfattnings gränser. Han kallas "det omedvetnas mästare." Hans antropologi följer också schemat kropp-själ-ande. Inom shamanismen säger man- Jag är en ande, jag har en själ och jag bor i en kropp. För Jung är den själsliga faktorn verklig, den fundamentala verkligheten. Både de sinnligt uppfattade tingen och det inre skådandets bildvärld är för honom symboler för en bakomliggande verklighet, som vi inte på annat sätt kan komma åt. Symbolerna har sin grund i en värld av arketyper som inte bara är medvetandetranscendenta utan även transcendenta i förhållande till psyken över huvud taget, alltså metapsykiska.

Det finns parapsykologiska fenomen där våra vanliga föreställningar om tid, rum och direkta orsaker till varje händelse inte gäller. Dessa hade Jung en rik personlig erfarenhet av. Hans upplevelser vid tiden för första världskriget då han fick erfarenheter av vår själsliga urgrund i det kollektiva omedvetna, omgestaltade hela hans liv. "

Det var detta urämne som tvingade sig på mig, och mitt verk är ett mer eller mindre lyckat försök att inbygga denna heta materia i min tids världsåskådning. De första imaginationerna och drömmarna var som flytande basalt; ur denna utkristalliserade sig sedan den sten som jag kunde bearbeta."

Integration som är viktigt i shamanismen inneligger i individuationsprocessen. Det är alltså det ömsesidiga genomträngandet av medvetna och omedvetna innehåll och deras inbyggande i totalpsyken. Att t ex konfronteras med skuggan och se det onda, det ilvilliga och att sedan besluta sig för att följa det goda.

Hos shamaner ser man hur anima (kvinnan i mannens psyke)upplevs som en inre gestalt. Vissa bär kvinnodräkt och har kvinnobröst målade utanpå kläderna för att manifestera sin inneboende kvinnliga sida- just den sida som gör att de kan få kontakt med "andarnas rike", alltså det omedvetna.

(Är det anledningen till att La Barre ser shamanen som en transvestit?) En psykiater vid namn Claudio Naranjo fann år 1973 att harmalin, ett psykedeliskt plantextrakt som användes av shamaner framkallade en anmärkningsvärd uppsättning av jungianska, arketypiska bilder. En enskild exponering av drogens verkningar visade på en starkt terapeutisk verkan! Helt i linje med Jungs synsätt så såg man att mötet med ett dramatiskt, arketypiskt material gav upphov till en varaktig personlighetsintegration.

Transcendenssymboler är sådana som visar på människans behov av befrielse ur en tillvaro som är omogen, fastlåst eller definitiv. Det handlar om människans frigörelse ur fastlåsande livsmönster på vandringen mot ett högre, mera moget stadium. Det är när medvetandet hos en vuxen människa kommer i förbindelse med och förenas med själens omedvetna innehåll. Och där, ur den föreningen stiger det Jung kallar "psykets transcenderande funktion", den som hjälper människan att nå sitt högsta mål: att tillfullo förverkliga sitt det individuella Självet.

Transcendenssymbolerna hjälper alltså människan att nå detta mål. " De är det medium, varigenom det omedvetnas innehåll kan nå medvetandet; de är också själva en aktiv yttring av detta innehåll." Shamanen –medicinmannen- den vars makt ligger i det rykte han har för att kunna lämna universum och flyga omkring i universum som en fågel. Det är fågeln som är transcendenssymbolen, den som representerar intuitionens speciella natur, som är att verka genom ett "medium", en varelse med förmågan att erhålla kunskap om händelser och fakta som han i medvetet tillstånd inte känner till, genom att försätta sig i ett tranceliknande tillstånd.

Cirkeln som är en sådan viktig symbol inom shamanismen ses hos jungianer som en symbol för Självet. Precis som hos shamanerna pekar den på det totala psyket med alla dess aspekter, inklusive förhållandet mellan människan och naturen i dess helhet- den pekar mot en enda, mycket viktig aspekt av livet- dess yttersta helhet och harmoni.

Kristaller och stenar symboliserar också Självet. Inom shamanismen är ju stenar växter och djur också våra bröder och systrar och som i t ex en kristall så kan den matematiskt enkla strukturen hos människor framkalla en intuitiv känsla av att i den "döda" materien en andlig, ordnande princip är verksam. Kristallen får symbolisera en förening av två ytterligheter - materia och ande. Kristaller och stenar är speciellt lämpade att symbolisera Självet genom det stabila och absoluta i sin natur. Ofta plockar människor upp en sten som tilltalar dem utan att egentligen veta varför- de är som om de är bärare av ett levande mysterium.

Hos shamanerna är stenen en del av "jordens bibliotek" som bär dess historia. För den som attraherats av den och plockat upp den blir den ett maktföremål.
Självet symboliseras också ofta av ett djur som är sinnebilden av vår instinktnatur och dess samhörighet med allt som är omkring oss.

Denna Självets släktskap med hela den omgivande naturen och kosmos beror på att vårt psykes "atomkärna" på något vis är invävd i världsalltet, både det yttre och det inre. På vägar, ännu så länge svåra att förstå finns ett samspel mellan vårt omedvetna och omvärlden, en samstämdhet med vår grupp, med vårt samhälle och med naturen i dess helhet. På det sättet kan vi se att indianernas Store Man inte bara avslöjar inre sanningar: han ger också vinkar om vad och var vi ska jaga. Ur sina drömmar hämtar indianen ord och melodier till de magiska jaktsånger som drar jaktbytet till honom. Detta bistånd från det omedvetna kommer inte bara den primitiva människan till del. Jung upptäckte att drömmarna kan ge även kulturmänniskan den vägledning hon behöver. Det för osökt tanken till "The Council of The Twisted Hair" som bestämde att deras kunskaper skulle få komma hela världen tillgodo för att rädda jorden. Även den oinvigde kan invigas.

Sammanfattning:

Är shamanismen en uråldrig visdom som har gått oss moderna människor förlorad? Finns det en kunskap om verkligheten som är mycket större än vår moderna vetenskap? Kan man kanalisera och hantera energi som vi med våra "vanliga" sinnen inte uppfattar?

Går det att överföra den traditionella shamanismen till vår egen tid?

Förmodligen inte. Men det ökade intresset för ursprungliga mytologier, förändrade medvetandetillstånd och mysticism, ses som ett tecken på en djup längtan i västerlandet efter en religiös grund baserad på djupa inre upplevelser och där kan shamanismen vara till hjälp. De shamanska teknikerna öppnar möjligheten att upptäcka vår egen inre mytologi, att utforska våra arketyper, att hitta vår egen drömtid. Här ska människan finna sina inre gudar – vår själs röster – och genom att upptäcka och kommunicera med dem kommer hon i kontakt med en djup andlig verklighet som har sin egen äkthet. Skillnaderna mellan levande och död materia försvinner. Alla ting är förbundna med varandra och med den universella livskraft som finns i allt. Energi är materia och materia ande och syftet med en shamansk livshållning blir att hitta sin egen roll i mönstret på ett sätt som gör att man kan bidra till det universella flödet.

Människan behöver söka en helande balans mellan det manliga och det kvinnliga i våra väsen och hon behöver arbeta med naturen istället för mot den. Shamanismen vill föra människan tillbaka till en okomplicerad kärna i våra liv: att alla har ett gemensamt öde här på jorden, att alla är födda av Moder Jord och att alla i slutändan har ett ansvar, både för varandra och för kommande generationer för att den känsliga balansen mellan människan och naturen inte ska hotas.

Sammandrag av vår intervju med Margitta Wigren 39 år, bosatt i Bergby som ligger 3,5 mil norr om Gävle. Hon är verksam som medium och avslappningskonsult och en av dem i Sverige som har anträtt den shamanistiska vägen:

Hon berättar för oss att den gamla shamanska traditionen finns inte nedärvd i oss som lever idag, den är något vi måste lära oss. Förr ärvdes den genom att någon fick ett tecken, en vision eller gick som lärling. Margitta ser sig själv som en slags lärling, men säger att samtidigt att det tar lång, lång tid, kanske 40-50 år innan man blir en fullfjädrad shaman. Hon poängterar även att essensen har tunnats ut mycket, eftersom vi inte befinner oss i den ursprungliga traditionen. Kunskaperna utgår från "Council of the twisted hair" som är bärare av denna tradition sedan tusentals år tillbaka. Det var från början en hemlig skola som är urgrunden ur åtta stora världsreligioner, de åtta vägarna. Det har funnits en stor rädsla för att ge ut denna kunskap åt den vite mannen, men 1975 bestämdes dock att man skulle skicka ut lärare för att undervisa runt om i världen, för att sprida kunskapen och för att försöka rädda både jorden och människorna. Margittas lärare heter Harley Swifter Reagan och han är verksam i den skola som bildades i Sverige för två år sedan.

På Margittas väg i sitt lärande inom shamanismen, är hon inne på sitt andra år av tre sammanlagt. Just nu får de undervisning i grupp, men senare blir man privat lärling åt en shaman, om man anses vara ämnad att fortsätta. Det är en mycket tuff väg där man verkligen får möta sina inre rädslor. Vid en ceremoni t ex gjorde var och en ett medicinhjul och efter den gemensamma sittningen, lämnades var och en ensam en hel natt utomhus för att konfronteras med olika delar av sig själv, sina förfäder och förmödrar. Det blev starka manifestationer på energier eftersom allt blev "kopplat, jordat och mycket tydligt" och Margitta berättade att hon var fruktansvärt rädd under den natten.

Hon har också fått gräva sin egen grav, för att dö en symbolisk död och legat där en hel natt. " Om jag nu är död, vad har jag lämnat bakom mig? Vad har jag löst, vad är ouppklarat?, vilka relationer är färdiga, vilka är det inte? Jag har konfronterats ordentligt med döden." Vi undrade naturligtvis om detta inte kan leda till psykoser och liknande och på det svarade hon att det visst hade funnits elever som blivit avrådda från att fortsätta utbildningen och söka hjälp för sina problem på annat håll. Man måste vara stark som människa för att kunna genomgå allt detta för man får nämligen som elev själv ta allt ansvar för det som händer under hela utbildningen. Eleven blir hela tiden uppmanad att följa och använda sig av sina discipliner, alltså att hon själv har kunskapen inom sig hur hon ska tackla de problem som uppstår, bryta mönster och komma bortom präglingen.

För att kunna hjälpa någon annan så måste shamanen själv ha varit djupt nere och tampats med demonerna. Detta betonar Margitta särskilt. "Hur ska man kunna förstå andras mörker om man inte har varit i kontakt med sitt eget?" Hon säger att det just är svårigheterna som är initieringarna och invigningarna in på den shamanska vägen.

Man genomgår t ex. i svetthyddeceremonien en symbolisk födelseprocess, man får möta barnet inom sig och man går även in i sin egen dödsprocess och tidigare liv kan komma till en som kanske inte helt angenäma upplevelser.- Det är tufft och avskalat och man får ingen chans att glida in i någon slags offermentalitet, utan allt speglas tillbaka till en själv för att sedan släppas iväg. Det handlar om att bli vuxen och mogna som individ,säger Margitta. Att gå in i en svetthydda kan ha olika motiv, men symboliskt så bygger man upp livmodern, man går in för att helas, renas och be. Man sitter runt en grop med glödande stenar och skynket för hyddan dras för.

Örter och vatten kastats på stenarna och kokhet ånga sprider sig inne i rummet. Oftast sitter man i 2-3 timmar. Försvaret bryts ned och man får träna på att andas rätt och att då oavbrutet fokusera på att andas med magen. "Man är i den femte dimensionen, i drömtiden därinne. Märkliga saker händer, inkarnationsminnen träder fram och energier syns. Efteråt går man ut och lägger sig naken på moder jord som ett nyfött barn och inhämtar kraften från jorden. Man lär sig att använda redskapen, ceremonierna och ritualerna till att gå in och jobba med sina egna problem."

Ceremonierna främsta syfte är just detta att man gör något, man har det inte bara i huvudet i en mental struktur, utan man gör något med kroppen, man förbereder sig och bygger upp ett ceremoniellt rum, ett "space" som innebär att alla har sitt eget livsrum med energi. Man bygger upp sitt medicinhjul och sin cirkel. Alla bygger upp sitt eget medicinhjul, just av den anledningen att alla ska ha sitt eget "space". Detta för att inte släppa in andra energier som inte jobbar i riktning mot ljuset. Man bygger upp detta bl a med hjälp av stenar som hjälper till att hålla energierna.

Dansen är viktig för att kunna försätta sig i trance, liksom även sången "shaunting". Det är en entonig sång som man sjunger tills man hamnar i ett förändrat medvetandetillstånd och kan hämta hem information, möta sina förmödrar och förfäder och sina kraftdjur för att få råd och hjälp för den person man försöker hjälpa. Man kan gå både bakåt och framåt i tiden, det är helt obegränsat. Trumresan innebär att man till ett rytmiskt trummande går ned i underjorden för att hämta hem sitt kraftdjur. Varje människa kan ha ett eller flera kraftdjur men har ett huvudkraftdjur som man "plockar upp". Symboliskt sett så står detta för en resa ner i sitt undermedvetna, där man hämtar upp den energi som djuret står för, en kraft, en förmåga som säger något om en själv.
"Växtriket, mineralriket och anderiket är våra systrar och bröder. I stenar finns t ex jordens historia, där man genom att lägga händerna på en sten kan få bilder om vad som tidigare har hänt på just den platsen, precis som med våra kroppar som faktiskt också minns." För Margitta är detta ett kall, en drivkraft för att komma i kontakt med visionerna och för att återknyta kontakten med naturen, med rötterna i moder jord med vilken vi människor tyvärr alldeles håller på att bryta kontakten.

"Vi måste lära känna universums och jordens heliga lagar. Om vi någonsin ska kunna förstå oss själva, måste vi återvända till jorden, då vi faktiskt är här av någon anledning." Hon anser att det är de här kunskaperna som behövs för att vi ska kunna överleva. För henne är detta tankesätt enkelt och riktigt, naturligt sunt och självklart. Det är en väg till självläkning och ett sätt att verkligen inkarneras i sin kropp som är andens tempel. "Man ser att det finns liv i allt och får respekt för allt. Det är också en drivkraft att ge till andra det redskap som har hjälpt mig själv""

Vi frågade även om hallucinogena droger och fick då veta att i hennes grupp används det inte. Peyote t ex är dock en hjälpväxt som hjälper en att komma i kontakt med astralplanet på ett bättre sätt. Att göra detta under vägledning för att sudda ut de begränsningar vi har och för att lättare kunna frigöra sig från kroppen, det är något man ska ha stor respekt för och inte missbruka, anser Margitta.

Tobak är den heligaste av traditionerna och därmed också fredspipan. Skålen symboliserar kvinnan och skaftet mannen. När man sätter ihop den är det moder jords alla riken som förenas och befruktas. Röken är bönen som stiger mot den Store Anden. Tobaken är den heliga växten som stoppas i pipan och transformeras till böner och vidare till andevärlden. När pipan används talar man sanning, eftersom pipan är det heligaste av det heliga. I pipan finns en oerhörd kraft och när man en gång har "plockat upp" den så har man valt väg. Det gäller att vara sann mot sig själv och dessutom verkligen särskåda sig själv hela tiden, det går inte med några som helst självbedrägerier.

Till sist så undrade vi om de här kunskaperna bara används till det goda? Och på det svarade Margitta att "Det är som med allt annat, man väljer en väg. Antingen den ljusa eller den mörka. Svart magi används av destruktiva människor som inte vill att skapelsen ska fortsätta, utan att allt ska ta slut." Hon nämner en kvinna vid namn Lynne Andrews som har skrivit en trilogi, "Medicinkvinnan", "Den sjunde månens flykt" och "Jaguarkvinnan" som handlar om hennes kamp mot en medicinman, "Red Dog" som har valt den mörka vägen med makt och manipulation.

Vi fick i mötet med Margitta träffa en fascinerande kvinna som valt en annorlunda livsväg. För vissa kan den te sig oerhört märklig, spännande och kanske också skrämmande. För Margitta är den hennes sätt att leva och vi tackar henne för att vi har fått ta del av den kunskapen.