Publicerat i Utan Gräns nr 5. 1998
översättning från det portugisiska originalet till svenska Solveig Nordström

Selma Lagerlöf skriver Psykografi genom Divaldo Pereira Franco

Översättarens förord

Varje år, i juni månad, besöker det brasilianska mediet Divaldo Pereira Franco Skandinavien för att hålla en serie föreläs-ningar.

 

Jag har fått privilegiet att tjäna honom som tolk. Hans arbete i Skandinavien som bara utgör en liten del av hans världsprogram, är mycket intensivt.

 

Varje dag föreläsningar, seminarier och mottagning för folk som behöver prata och fråga, och sedan, när alla drar sig tillbaka för att äta och sova, börjar Divaldo psykografera, d.v.s. Andarna kommer och skriver med hans hand.

 

Följande morgon brukar han berätta för mig om nattens upplevelser.

En morgon – det var den 12 juni 1994 på Hotel City i Stockholm – hälsade han mig med en om möjligt ännu mer strålande uppsyn än vanligt och sade: ”jag har haft besök av Selma Lagerlöf och hon berättade en legend för mig”.

 

Det är fascinerande att tänka att Selma Lagerlöf, en av de största författarna i Sverige och i världen hade besökt Divaldo Pereira Franco, ett av de största medierna i Brasilien och i världen, under hans korta uppehåll i Stockholm.

 

Hennes budskap publicerades senare i Brasilien under titeln ”A Lenda dos Milagres do Amor”, (Legenden om kärlekens under) tillsammans med andra psykograferade budskap erhållna under resan genom Europa maj-juni 1994, i boken ”Sob a Protecao de Deus” (Under Guds beskydd), vilket ännu inte i sin helhet är översatt från portugisiska till andra språk. Jag har översatt legenden till Spanska och svenska.

Det är en saga helt i Selma Lagerlöfs stil. I några få rader har Selma gett uttryck för sin tro på godhetens och kärlekens makt, som kan åstadkomma det till synes omöjliga. Händelsen utspelas i ett äktsvenskt landskap med rönn , lind och björk.

 

Den värmländska naturmystikens väsen, troll, älvor och alfer, ingriper i människornas liv. Det förtjänar nämnas, att dessa varelser är så gott som okända i Brasilien.

 

Jag har ofta läst upp och kommenterat legenden i Brasilien, där den alltid blivit mottagen med entusiasm trots att ingen tidigare hört talas om troll.

Helt naturligt har tecknare inspirerats av sagan. Jag presenterar den här tillsammans med några teckningar av Loretta Koopmans som hon utfört under inspiration.

 

Den avslutande teckningen har utförts av Marie Christine Hoeg.

Sagan är skriven både för stora och små, ty vi behöver alla ge och få kärlek, i varje ålder.

Föreläsningen i Stockholm den 11 juni behandlade ämnet: Reinkarnation, kärlekens lag och lidande. På natten förde våra Andevänner till oss den vördnadsvärda sagoberätterskan Selma Lagerlöf för psykografering. Hon skrev genom vår hand dessa vackra och ömsinta sidor.

Legenden om kärlekens under

En familj hade kommit till skogen för några dagar sedan, för att ordna sitt sommarnöje. De sköna vårvindarna förde med sig doften av blommor och träd – lind, rönn och björk – fåglarnas sång och naturens tusen röster för att hälsa de nykomna.

Det var en fest av färg och glädje som dansade i luften, på alla håll och kanter. Mor och far satt vid ingången till stugan. De var hänförda över den vackra hyllningen och välsignade livet. Men deras enda son, en gosse på sex år, deltog inte i glädjen. Han satt där med frånvarande och melankolisk blick.

 

Men föräldrarnas glädje stördes av ett troll som med förhoppning och glädje målad i sitt ansikte kom skuttande ut ur skogen och frågade om det kunde få tillhöra familjen.

De vuxna blev förskräckta, när de såg det och drev bort det under skällsord: ”Hur kan du bara våga komma och störa oss? En sån där gammal fuling med stora öron och oformlig näsa! En sån hoptryckt och vanskapt kropp med en borstig svans!”

 

Trollet försökte le och förklarade: ”Jag är ett litet snällt troll som vill vara till nytta. Jag har lärt mig att älska, men det finns ingen som älskar mig. Var snäll och låt mig få komma in och stanna hos er. Jag är så ensam.”

de vuxna var mycket irriterade och sa till det på skarpen att det inte skulle besvära dem mer utan ge sig iväg ögonblickligen. Trollet tittade då leende på den sorgsne gossen. Först reagerade pojken inte alls, men sedan blev han röd om kinderna och besvarade leendet.

Från och med nu kom trollet varje dag och lekte med barnet, till stor förargelse för föräldrarna, vilka tolererade det endast därför att de kunde iakttaga den positiva förändringen som skedde med sonens bleka och sorgsna ansikte. Han skrattade, pratade, hoppade och sjöng de melodier som trollet lärde honom.

Sedan berättade den nya vännen för honom om allt underbart som fanns i skogen, om djuren, de djupa tjärnarna, vindarna, träden, bladen, blommorna och frukterna. Han presenterade honom för älvorna och alferna, träd-andarna och tomtarna...

allteftersom dagarna gick, blev trollets öron, näsa och svans mindre, kroppen blev mer och mer elegant och slutligen blev det en skön yngling som upptogs i familjen.

Den ömsesidiga kärleken mellan trollet och barnet åstadkom två underverk: att göra det sorgsna barnet till ett lyckligt barn och det fula trollet till en vacker och ståtlig yngling.