Publicerat i Utan Gräns nr 3, 1990.
av Karl Berggren

Vad är det som i döden lämnar kroppen, detta något osynliga?
Vad är det som överlever av mig?
Vad är det som kommer tillbaka av mig?

Detta är naturliga frågor, när man utmanar med påståenden om återfödelse! I mer än trettio år har jag studerat och bearbetat reinkarnationsprincipen. Därvid har jag i första hand försökt att förenkla förståelsen av vårt psyke.

Man rör sig sålunda inom vetenskapen och metafysiken eller ockultismen med dimmiga och flertydliga begrepp, såsom psyket, själen, jaget, självet och anden, det mentala och medvetande. Min erfarenhet säger mig, att man bäst får en klar uppfattning om vårt psyke, när man använder beteckningen vårt (totala) medvetande, samtidigt som man måste inbegripa, att det innehåller flera nivåer. Detta betyder, att vårt totala medvetande har tre skilda funktioner, vilka samverkar intensivt och kontinuerligt under hela vårt jordiska liv såsom en osynlig enhet.

1. Dagsmedvetandet

utgör i vårt vakna tillstånd en medvetenhet om oss själva och vår omgivning. Dagsmedvetandet är via hjärnan i samspel med våra fem sinnen: syn, hörsel, känsel, lukt och smak. Det medvetandet gör våra tankar och sinnesupplevelser för oss i växelverkan med undermedvetandet och övermedvetandet.

2. Undermedvetandet

eller nattmedvetandet är ett ”källarplan”, som fungerar såsom en automatisk mellanring för tankar, känslor, minnesintryck, erfarenheter och talanger i växelverkan med dagsmedvetandet och övermedvetandet. Dess funktioner är i övrigt självständig även i förhållande till hjärnan och nervsystemet.

Vår sömn

regleras i olika djupa stadier inom undermedvetandet, som i sig säges vara ”en sömngångare och dess språk är inte ordens utan bildernas och symbolernas”.
Sova måste vi, påstås det, just för ”det löpande underhållet av vårt fortskaffningsmedel”.
Vi drömmer under sömnen ” en säkerhetsventil för vårt psyke och den mentala jämvikten, varvid de galna drömmarna är de mest lugnande”.

Hypnos

eller suggestionen anses påverka medvetandet såsom en lätt sömn och blir till en koncentrerad avspänning. Hypnosen användes i syfte att manipulera undermedvetandet, ex för smärtlindring eller för intalan för önskvärda vanor o.a., eller via grundligare hypnos för att ev, få fram minnen från barndomen och födelsen. Möjligen kan vid lämpligt hypnosdjup framkallas minnen av tidigare existens.

3. Övermedvetandet
ofta tvivelaktigt benämnt självet och jaget, är vår osynliga autonoma eller självständiga, eviga, odödliga, elektroniska och allra innersta psykiska enhet. Det besitter vår oförstörbara inneboende livskraft, d.v.s. det man brukar benämna gudagnistan inom oss.

Övermedvetandets funktion är att i egenskap av vår personlighets ”styresman (anden i maskineriet)” alstra våra tankar (oberoende av hjärnan), lagra alla våra livsminnen, dirigera vår fria vilja och fatta våra individuella beslut. Detta sker allt i kombination med vårt undermedvetna och vårt dagsmedvetande, vilka tillsammans kan sägas utgöra vår egentliga individuella person. Vi återfödes efter det vi kallar döden och en längre eller kortare viloperiod på ”andra sidan”. Vårt ”elektroniska” självständiga övermedvetande inplanteras ånyo i ett foster, varvid det medför ett erfarenhetsförråd på gott och ont från oändligt många tidigare inkarnationer. Detta är logiskt bevisbart!

Reinkarnationsminnenas äkthet
är ofta svårt att komma åt och de kan vara högst osäkra. Det är nämligen ibland ovisst om suggestionerna (inbetalningarna) nått in till det genuina övermedvetandet med dess oändliga minnesförråd i samband med hypnosförfarandet. Liknande tvivel kan råda beträffande vissa personer, som påstår sig ha spontana återfödelseminnen.

OBS! Hjärnan och nervsystemet är i förhållande till det totala medvetandet vår kopplings- och ledningscentral för in- och utgående intryck från våra fem medvetna sinnen. Såsom organiskt/fysiologiskt system kan denna centrala kombination skadas t.ex. vid förgiftning av blodet. Därvid kan vi vid kopplingen av sinnesintrycken råka prestera förvrängda (tokiga) tankar, idéer och impulser via undermedvetandet och dagsmedvetandet.

Hjärnan är följaktligen ej alls det organ med vilket vi tänker och förmedlar våra tankar till vår omgivning. Detta sköter som nämnts i stället vårt övermedvetande, som i motsats till hjärnan förmår lagra alla våra livsminnen genom tiderna i en ev. elektronikartad omfattande minnesfunktion.