Accidere
Länksidan
Stressakuten
Carl Johan Calleman och Mayakalendern
Kurser
Sammankomster
Behandlingar Tony
Huskurer
Diktsidan
Kinesisk medicin (TCM)
Inskickat till Accidere
Tidningen Utan Gräns
Esoteriska sidan
Religioners misslyckande
Ondskan/Satanism/Sekter
Naturväsen Ärkeänglar Guider
Wicca
Wicca-trons 13 Principer
Häxans helgdagar
Häxans redskap
Gudar & Gudinnor
Elementen
Häxprocess i Ångermanland
I livets slutskede
Exorcism
Spirituell begravning
Sjukdomar och färger
Stenarnas magiska krafter
Ungdomar och droger
Fråga Tony Akuten
Förenings album
Auran! Vad är det?
Försvunnet paradis
profetior
7e moseboken kung salomon
Vad är Shamanism?
Kiromanti - Handavläsning
Det ockulta fenomenet stigmatisering
Quija - Bord
Meditation

Örnsköldsviks Allehanda torsdagen den 8 april 1982

STÖRSTA HÄXBÅLET I NÖDENS ÅNGERMANLAND





I Ångermanland blev Blåkulla aktuellt omkring 1620. Då kom idéerna om häxprocesser med de hemvändande soldaterna från slagfälten söderut.

Här hemma var den senare delen 1600-talet svår. En ekonomisk tillbakagång resulterade i direkt hungersnöd i Ångermanland.



I brist på bättre förklaringar till nöden tog människor trolldom till hjälp. De anklagade kvinnor som förut ansetts vara ”kloka gummor” för samröre med djävulen. Det var deras fel att skörden slog fel.


Att häxprocesserna spreds samtidigt med nöden i Ångermanland visar ett brev som en guvernör Sparre skrev i början av 1674. Han beskriver fattigdomen och armodet i de områden där häxprocesserna skulle äga rum. Allmogen använde bark och halm för att klara sig. Sparre rådde de människor som skulle komma för att bränna kvinnor att dröja till efter skörden. Annars skulle de få svårt att livnära sig.

ÅTRÅDDE DJÄVULEN

Kvinnorna anklagades för att åtrå djävulen och för att föra med barn till Blåkulla, där lust och överflöd rådde. Det var en skymf i nödens Ångermanland.



Till en början var anklagelserna för trolldom få, men under tiden 1665-1676 blev de mycket vanliga. Häradsrätterna kunde inte själva ta hand om alla anklagade utan särskilda trolldomskommissioner fick bildas.

Den första trollpackan i Norrland avslöjades i Härjedalen. En tolvårig flicka, Gertrud Svensdotter, flyttade från Lillhärdal till Älvdalen. Snart vimlade det av anklagelser mot kvinnor som påstods ha varit i Blåkulla.

 

PROCESSERNA VAR NU I FULL GÅNG

Häradsrätten tog upp fallen och dömde, oftast till döden. 1673 tycks städerna längs Norrlandskusten vara centrum för trolltyget. En pojke kom från Arbrå i Hälsingland och anklagade kvinnor längst kusten för trolldom. Processerna tog nu en riktig fart.



Trolldomskommissionerna hade stor hjälp i angiveriet av kvinnor. I Nordingrå fanns två pojkar, 16 och 18 år, som själva sa sig ha ”gåvan” att kunna avslöja trollpackor. De såg märken i deras pannor.

 

FICK ARVODEN

Vissa berättelser säger att Nordingrågossarna stod utanför rättegångssalarna när trolldomskommissionen skulle döma. Pojkarna pekade ut vilka som var häxor, det var oftast detsamma som en dödsdom. Kyrkans räkenskaper visar i efterhand att pojkarna fick arvoden för sina anklagelser!



Många av trolldomskommissionens papper är försvunna. Men en gång i tiden lånades de av Jöns Hornéus som så småningom blev komminister i Ytterlännäs. Han skildrade sedan händelserna omkring en process i Torsåkers pastorat i Ångermanland.

INGET FÖRSVAR

Rannsakningarna i Torsåker började den 15 oktober 1674 och pågick till den 1 november. De anklagade, som till större delen var kvinnor, fördes fram och förhördes. Alla vittnade emot dem. Något försvar tilläts inte. De flesta vittnena var barn som påstod sig ha varit i Blåkulla tillsammans med dessa kvinnor. Barn ända ner till fem år fick vittna med dödsdom som följd.



Under rannsakningarna trodde inte folk att myndigheterna skulle gå så hårt fram med de dömda som hoten sa. Men verkligheten blev en annan. Häradsrätten fann att 62 var skyldiga till anklagelserna. Ytterligare elva fördes över till trolldomskommissionen för dom. Totalt dömdes 71.

STUPSTOCKEN

Den 28 maj gick nio människor till stupstocken och bålet. Sedan väntade man till den 1 juni med att verkställa resten av avrättningarna. Innan dödsbålen tändes höll kyrkoherde Wattrangius en domspredikan i Torsåkers kyrka. Först då insåg offren allvaret. De överröstade prästen med rop om hämnd på dem som sände dem oskyldigt i döden. Från kyrkan fördes de till avrättningsplatsen. Bålberget var mitt i pastoratet, mittemellan de tre kyrkorna, Torsåker, Dal och Ytterlännes.

OSÄKRA SIFFROR

I Torsåker bodde 232 människor, i Dal 135 och i Ytterlännäs 305. Var tolfte Torsåkersbo, var femte Dalsbo och var fjortonde Ytterlännäsbo avrättades. En reservation måste dock lämnas för antalet. Släktforskare däribland jag själv, har hittat några av de dödsdömda fortfarande i livet in på 1700-talet.


På min mormors sida kommer flera av dom kloka gummor som rannsakades,  en av dom överlevde dödsbålet. Så det ligger i släkten sen generationer tillbaka att utöva läkandets konst, och magi.

 

Tony




Copyright(c) 2004
Senast uppdaterad
2009-09-27 20:12