Uppriktiga men oupplysta religiösa människor beklagar djupt ungdomens revolt mot dogmatiska attityder. Tillsammans med alla sökare kräver de samtidigt en ny uppenbarelse. De söker något nytt och fängslande med vilket de kan dra massorna tillbaka till Gud.

De fruktar att något måste ges upp, att de måste komma på nya tolkningar av gamla sanningar, men misslyckas med att inse att de måste få ett nytt perspektiv på sanningen (som den är i Kristus). De märker att nya förestående andliga uppenbarelser närmar sig men är benägna att rygga tillbaka inför deras revolutionära verkningar. De ställer många frågor till sig själva och grips av upprörande och djupa tvivel.

Några av dessa frågor kan uttryckas enligt följande:

• Varför har kyrkorna inte kunnat hejda de överväldigande uttryck för onska som visats under dom två gångna världskrigen?

• Varför har religionen visat sig vara otillräcklig för mänsklighetens behov?

• Varför har kristna lärare - som är exponenter för kärlekens Gud - inte kunnat hejda den ojämförliga tillväxten av hat idag?

• Varför är majoriteten av sådana lärare så sekteristiska, separatistiska och så konfessionellt bundna i sitt sätt att närma sig sanningen? Det finns dock en andlig och öppen minoritet.

BPLEASURED.COM

• Varför vägrar unga människor att gå till kyrkan och saknar intresse för att acceptera de dogmer som läggs fram för dem att tro på?

• Varför är det döden och inte livet som går framåt i världen idag?

• Varför uppstår så många nya kulter och leder människorna bort från de religiöst etablerade organisationerna? Lägg märke till användningen av ordet "organisationer"; det rymmer nyckeln till problemet.

• Varför finns det en ökande betoning av de österlänska teologierna, olika former av yoga, buddhistiska läror och orientaliska trosformer?

• Varför finner läror som astrologi, numerologi och olika magiska ritualer så många anhängare medan kyrkorna förblir tomma och bara besöks av gamla människor, konservativa och reaktionära eller de som bara går dit av vana eller desperat olycka?

• Vad är det till sist som är fel med hur vi presenterar de andliga realiteterna och tidsåldrarnas sanningar?



Många svar kan ges. Det viktigaste är att presentationen av den gudomliga sanningen så som den framställs av kyrkorna i västerlandet och av österlandet lärare inte har hållit jämna steg med den mänskliga andens framväxande intellekt.

Samma gamla ordformer och föreställningar ges fortfarande till den som frågar och de tillfredsställer inte hans sinne och inte heller svarar de mot hans praktiska behov i en mycket svår värld.

Han ombeds tro utan att ifrågasätta men inte att förstå; han försäkras att det inte är möjligt för honom att begripa och likväl anmodas han att acceptera tolkningar och påstående som andra människor gjort, vilka hävdar att de förstår och att de sitter inne med sanningen.

Han tror inte att deras sinnen och tolkningar är bättre än hans. Samma gamla fraser, samma gamla teologier och samma gamla tolkningar bedöms som tillräckliga för att motsvara den moderna människans behov och frågor. Det är de inte.

* * * * * * * *

Kyrkan är idag Kristi grav och teologins sten har rullats för ingången till den. Det är emellertid ingen mening med att angripa kristendomen. Kristendomen kan inte angripas; den är ett uttryck - till sitt väsen om ännu icke helt i verkligheten - för Guds i hans skapade universum inneboende kärlek.

Kyrkan är dock vidöppen för angrepp och massan av tänkande människor är medvetna om detta. Tyvärr är dessa tänkande människor ännu en liten minoritet. Icke desto mindre är det denna tänkande minoritet som (när den är en majoritet och den växer idag snabbt) kommer att uttala domen över kyrkorna och stödja spridandet av Kristi sanna lära.

Det är inte möjligt att Han finner något behag i de stora stentempel som kyrkans män har byggt, medan Hans folk lämnas utan ledning och förnuftig belysning av de världsliga angelägenheterna. Han måste säkerligen (med värkande hjärta) känna att den enkelhet som Han lärde och den enkla väg till Gud som han betonade har försvunnit in i teologins dimmor (grundlagda av Paulus) och i meningsutbyten mellan kyrkans män genom århundraden.

* * * * * * * *

Människor har avlägsnat sig långt från det okomplicerade tänkande och enkla andliga liv som de tidiga kristna levde i. Är det inte möjligt att Kristus kan se kyrkornas separatistiska leverne och teologernas arrogans som något felaktigt och icke önskvärt - då de delat upp (vilket de har) världen i troende och icke troende, i kristna och hedningar, i upplysta och okunniga - och i motsats till allt Han själv omfattade och trodde på när han sade "Jag har och får, som icke höra till detta fårahus" (Joh 10:16).

TACK FÖR ORDET
Tony Falcenclou