I en svunnen tid var reinkarnationsläran ett vida begrepp överallt i Afrika, Europa, Amerika och Asien. Många människors tankar kretsade just runt huruvida det finns liv efter detta. Då som nu är reinkarnationsläran en levande verklighet för miljarder människor runt vår planet.



Grunden kan man säga är de två stora dominerande religionerna hinduismen och buddhismen. I flera hundra år var reinkarnationsläran en del av den kristna religionen. På 1500-talet förbjöds slutligen reinkarnationsteorin på ett kyrkomöte i Konstantinopel. Så här formulerade sig kyrkomötet när man förbjöd den inom urkristendomen accepterade tron på reinkarnationsläran:



”Var och en som stöder den mystiska framställningen om själens tidigare tillvaro och dess följder av (lagen om sådd och skörd) utstakade återkomst ska vara fördömd.”

Detta officiella fördömande kom på det ekumeniska konciliet i Konstantinopel på 550-talet, av kyrkofader Origenes.

Det märkligaste är att de flesta än idag lever efter denna dogm, men jag tror att den nya generationen Sökare är mera öppna för reinkarnationsteorin. Om man ser på kyrkan så är motståndet fortfarande kompakt.



Jag var med i en studiecirkel 1993, som handlade om ”vad tror du på” – en studiecirkel om livsåskådningsfrågor och kristen tro. På dessa sammankomster ställde jag frågor om just reikarnationsteorin! Ingen, absolut ingen trodde att det någonsin har funnits någon reinkarnationslära inom den kristna religionen. Prästen då, undrar ni säkert? Ja, hon ville inte ens diskutera frågan, det var en fråga hon helt tog avstånd ifrån.



Här följer några bibelcitat:



Jesus frågade lärjungarna ”Vem säger folket människosonen vara?” (Matt. 16:13) Lärjungarna svarade: ”Somliga säger Johannes döpare, andra Elias, andra åter Jeremias eller en annan av profeterna.”


Observera att Jesus frågade vem folket trodde att han hade varit, inte om han hade levt förut. Det tog han för givet att alla kände till.



Det berättas i (2 Kon. 2:11) att profeten Elia gör en himmelsfärd i en vagn av eld. I nya testamentet sägs det på flera ställen att Elia har kommit tillbaka, d v s reinkarnerats. Han lär ha återfötts som Johannes döpare (Matt. 17:10-13). Det finns även en del intressanta undersökningar på området. Jag kommer då att tänka på en undersökning om barn och deras minnen av tidigare liv.



Den amerikanska psykiatern och professorn Ivan Stevenson har kommit fram till att uttalanden från barn under sex år är de mest tillförlitliga. För det första tycks det vara så att barn oftare än vuxna antyder om tidigare liv. För det andra har de i regel ett mycket begränsat erfarenhetsmaterial att konstruera fiktiv (uppdiktade/inbillade) upplevelser ifrån.



I väst är människor i allmänhet okunniga om eller fientliga inställda till reinkarnationsidén. Om ett barn börjar tala om en tidigare existens, betraktas detta antingen som fantasier eller medveten lögn, kanske till och med som ett anfall av sinnesförvirring. Sådana barn blir åthutade och uppmanade att ”sluta med dom där dumheterna”. Vad vi än tänker om livet och dess fortsättning så måste vi lära oss att lyssna på de människor Som har upplevelser av tidigare liv. Det finns inget värre för en medmänniska att råka ut för än att inte bli trodd. Av den anledningen så är det väldigt få som vågar träda fram och delge oss sina upplevelser. Så kom ihåg att, om en människa delger er en upplevelse så är den självupplevd och måste därför tas på allvar.



Ingen av oss sitter inne med svaren om livet, om ni stöter på någon som påstår sig ”veta”, så akta er. Om jag hade några svar vore jag unik som människa. Vad ni ska tro avgörs av vad ni känner inombords.



Rent privat så tror jag själv på reinkarnation, eftersom jag själv pratar med dom på andra sidan.

Hälsningar

Tony Falcenclou